Sunday, May 22, 2005

Vad gjorde Martin Stenmark för fel?

Jag bryr mig inte om vem som vann och vem som förlorade i eurovisionschlagerskiten. Jag såg inte på finalen igår, jag såg inte melodifestivalen och jag såg inte någon av deltävlingarna. För att vara helt ärlig tänkte jag inte ens på det förrän jag såg krigsrubrikerna på webbtidningarna idag. "Martin Stenmark ber svenska folket om förlåt". För vadå? Glömde han bort texten? Blottade han sig under låten? Slog han ner en funktionär? Nej, han hamnade på 19:e plats och Sverige får kvala in nästa år. Än sen då? Han vann melodifestivalen, vems fel är det? En massa svenskar som röstade på honom?

Ska vi ha låtar som garanterat vinner som överlåt melodifestivalen till skivbolagen. De kan trenderna och kan säkert plocka fram en karismatisk artist. En blandning mellan Fame factory och Idol, kanske. Annars får vi vackert foga oss i att resten av Europa inte alltid har samma smak som svenskarna.

Tuesday, May 17, 2005

Mobiltumörer

Aftonbladet har ett nytt larm om mobiler och hjärntumörer igen. Landsbygdsbor löper större risk att få hjärntumör p.g.a. att det är längre mellan basstationerna på landsbygden. Vadå hjärntumör? Vem ringer med mobilen numera? Jag trodde alla skickade sms när de inte spelade spel, fotograferade eller betalade räkningar med mobilen. Jag har min mobil med jämt var jag går, men jag pratar inte i den mer än någon gång varannan vecka. Då har jag ändå ett abbonemang där jag ringer gratis. Tror jag iaf, jag har aldrig kollat.

Skulle jag få en tumör i handen eller varför inte i vänstra bröstet, eftersom den brukar ligga i min bröstficka, då skulle jag känna mig överbevisad att strålning från mobiler ger cancer. Men hjärntumör? Nej, då beror det nog på annat än mobilsamtal.

Jo förresten, en sorts människor pratar i mobilen ofta och länge, helst på offentliga ställen. Det är de som vill imponera, även på helt okända. Jag åkte tåg en morgon för ett par veckor sedan. Tvärsöver gången satt en man som skötte firman från tåget. Efter en halvtimme visste alla i vagnen att han skulle på tre kundbesök den dagen, att han hade bilen på lagning för trasig ljuddämpare och att hade problem med sin deklaration och skulle träffa sin revisor över ett glas vin samma kväll.

Monday, May 16, 2005

Extremfeminster

När jag såg kvinnan från kvinnojouren i Umeå berätta på fullt allvar att sex och våld hör ihop och att de flesta män tvingar till sig sex, tänkte jag inte så mycket på extremfeminism som på en förvirrad gammal ogift faster som är livrädd för alla män. Som den gamla ungmön i Matador som till slut blev både fru och änka men ändå oskuld :-)

"Akta er för karlar! De är bara ute efter en sak." Rena femtiotalet.

En liten minoritet män våldtar och slår sina kvinnor, men de ställer till det för alla andra män. Jag har en bekant, en stor och stilig kille minsann, som blivit tvungen att sluta jogga kvällstid. Varför? Jo för att en del kvinnor som möter honom blir vettskrämda och springer över till andra trottoaren. De tror han är ute efter sex, men det enda han vill är att få bättre kondition. Han är en hänsynsfull man, trots sitt råbarkade yttre, därför joggar han nu bara i fullt dagsljus.

Fundemantalister är lika förvirrade och farliga vilken tro eller ideologi de än hänger sig åt. I detta fall var det feminsmen, men en form av feminism som jag gudskelov mycket sällan stött på hos folk i min omgivning.

Saturday, May 14, 2005

Feminister och fjantar

- Det har gått alldeles för långt med jämställdheten, karlar får inte vara karlar längre!

- Har du någonsin varit det? hade jag lust att fråga. Men så okvinnlig och spydig ville jag inte vara.

- Vad är det för fel att man vill försörja sin kvinna?

- Du har väl aldrig haft en kvinna att försörja?

- Och vems fel är det?

- Ditt eget?

- Feministerna!

Vad svarar man på det? Det var nu ingen tatuerad flåbuse jag hade framför mig som man skulle kunna tro. Det var en liten, tunn, nervös karl som min gammelmoster skulle kunnat klå upp med ena handen bakbunden. Varför är det jämnt så? De fjantigaste karlarna är de som mest klagar över jämställda kvinnor.

Starka och självsäkra karlar känner sig inte hotade av starka kvinnor. Det är de grå karlarna, Åke Tråk-klonerna, som våldtar och misshandlar sina tjejer för att få kontroll. Impotenta karlar känner sig hotade av kvinnors sexuella frigörelse. Nervösa karlar blir skrämda av tjejer som håller på sina rättigheter. Dumma karlar som skryter om att de aldrig öppnat en bok, aldrig sett en nyhetssändning, blir förbannade över att kvinnor tycker att karriären är viktigare än att bli gift med en sån som han.

Wednesday, May 11, 2005

Alla dessa folksjukdomar

Alla dessa nya folksjukdomar. Jag har en bekant som drabbats av dem alla, inklusive elallergi. Det vore väl okey för min del, men det är det enda hon pratar om och det är det enda hon lyssnar på. Har man inte minst en svår allergi och ett par misslyckade operationer bakom sig är man en nolla i hennes ögon.

Så har det förresten alltid varit; i högstadiet snackade tjejerna mest om sina ledband och hälsenor och misslyckade bantningar och på öppna förskolan pratade samma tjejer om sina barns allergier och blöjeksem. Under tiden hade de dessutom dragit på sig diskbråck, magsår och värkande knän. Måste man bli sjuk för att delta sällskapslivet?

Det kanske är ett sätt för människor att definera sig själva: Jag heter Elsa, jag röstar på folkpartiet och handlar på ICA och jag har kronisk värk i höger armbåge.

Tidningarna rider på vågen och med nya larmartiklar: Har du DEN NYA FOLKSJUKDOMEN utan att veta om det? Hjälp finns! och hjälpen består ofta i nya mediciner. Det kanske är läkemedelsföretagen som larmar? Enligt susning.nu är en folksjukdom en sjukdom eller hälsoproblem hos minst 1% hos befolkningen. Alltså om 1 av100 lider av övervikt så är detta en folksjukdom?! Jag kallar det naturlig variation, jag.

Vad är det för konstigt med att en del har besvär av ryggvärk, migrän eller dålig mage? Det vore väl konstigare om alla var hundra procent friska. Och måste allt verkligen medicineras eller opereras bort? En tumört måste bort, det förstår jag men jag har bekanta som fläckvis ser ut som de varit ute i krig av alla operationsärr och det enda de lider av är trasiga ledband. Det kanske vore bättre att lämna dem i fred och acceptera att man inte kan vara i toppform jämt?

Tuesday, May 10, 2005

Ett kärleksbrev varje morgon

En författarinna, jag säger inte vem, började alltid dagen med en kopp kaffe och ett nyskrivet kärleksbrev från sin älskare. Vad är det med dagens brevbärare? Jag är ute och vittjar brevlådan varje morgon, men jag får nöja mig med lokaltidningen med sina dystra rubriker.
Posten kommer sent hos mig och jag förstår inte varför det behöver vara så. Varför kan man inte få sin post vid femtiden på morgonen, samtidigt som morgontidningen? Eller rent av två gånger om dagen: en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen. Brevbärarna kan väl jobba i skift.
Jag älskar att få brev. När jag var tonåring hade jag ett dussin brevvänner, men tyvärr skrev de flesta så fasligt tråkiga brev att jag tröttnade ganska snabbt. Jag vill läsa tankar, ideer och tokiga infall. Inte en noggrann redogörelse över veckans göromål och inköp och vilka man pratat med och om vad. Det ska till en skicklig brevskrivare eller en skvallerhungrig hjärna för att väcka liv i en sånt stoff.
Även kärleksbrev kan vara tråkiga, tyvärr. Killar är oftast alldeles för snåriga för sitt eget bästa. Bättre att gå rakt på sak än att slösa bort snyggt brevpapper på en massa snick-snack som han tror jag ska gilla. Eller hur?

Sunday, May 08, 2005

Hyenor och människor

"De satte eld på den sovande mannen och filmade dådet. Se videon!" Rubriker på aftonbladets webb idag. Visst kan vi förfasas över att någon sätter eld på en människa för nöjes skull, men vi vill gärna se bilderna. Eller hur?
Nej jag är egentligen inte särskilt upprörd, bara trött. På medeltiden gick man på offentliga avrättningar för nöjes skull och under andra värlskriget så åkte folk och tittade på när judar sköts på löpande band av tyska frivilliga. Mänsklighetens stora tragedi är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas nyfikenhet på brutalieten. För att nu travestera Martin Luther King.

Thursday, May 05, 2005

Farlig skog

Skogen är farlig just nu. För mig, som alltid känt mig säkrare i en tät skog mitt i natten än i stan, är det som om en god vän drabbats av rabies. Överallt är det rotvältor, träd som knäckts på miten och där överdelen ligger inkilad lite löst i en grenklyka, och träd som ligger i sluttningar och kan ge sig i väg när som helst. Jag vågar inte gå mina vanda stigar den här våren. Vovven undrar varför han inte får jaga kaniner, de skuttar iväg in i skogen så snart han kommer tillräckligt nära. Det blir en konstig sommar det här.
Jag vill gärna tro att det finns troll och vättar och alla andra slags väsen. Undrar hur de har det nu? Blir de störda av alla skogsmaskiner som röjer upp, eller har de vant sig? Det finns inte så många riktiga skogar nuförtiden, det mesta är skogsplanteringar med träd i raka rader. Tråkigt, men så klarar de heller inte en rejäl storm.

Tuesday, May 03, 2005

Uppskjutardjävulen

Jag hade en konstig känsla av att ha glömt något hela dagen går. Klockan elva, när eftertexterna rullade på "Spooks" frågade min man om jag deklarerat. Jäklar, där hade vi det. Ner och leta upp deklarationsblanketten i högen "Viktiga Papper Som Bör Åtgärdas Omedelbart". Efter en svettig halvtimme hittade jag den och kunde deklarera över internet lugnt och sansat. Skillnad mot förra året då jag lämnade in deklarationen 23.53, uppskjutardjävulen har glada dagar hemma hos mig.

Sunday, May 01, 2005

De troende och deras tro

Vad krävs för att bli pastor i en svensk frikyrka? Behöver man ens ha läst bibeln? Det verkar inte så när man hör Kristi brud. Såg en intervju med henne i "Godnatt Sverige" för några kvällar sedan. Trodde hon faktiskt att hon kunde gifta sig med Jesus? Det verkar så, hon erkänner att hon köpte ringen för att visa sin lojalitet. Så kan man också uttrycka det. Sedan frågar programledaren henne om hon kan förlåta mannen som mördade hennes syster. Kristi brud tvekar och frågar retoriskt hur man skulle kunna förlåta någon som inte ens erkänt. Är det inte Jesus som säger att man inte bara ska förlåta inte bara sju gånger utan sju gånger sjuttio gånger. Varför vet vi som inte är troende mer om de troendes tro?