Ritualer med foster och barnamord

Det är en fördel om man kallar saker vid dess rätta namn. En berättelse är en berättelse och blir inte odiskutabla fakta bara för att den som berättar verkar trovärdig.

Proffessor Eva Lundgren försöker i en artikel i DN försvara sitt uttalande om ritualer där man bl.a. skär ut foster ur kvinnor. Denna teori bygger enbart på barns berättelser och det finns inga bevis för att detta någinsin skett. Hon försöker försvara sin forskning med att "att den kunskap vi har om kvinnomisshandel i dag baseras på kvinnornas berättelser, inte på bevis i polisiär betydelse, eller på domar baserade på bevis". Snälla nån, blåmärken kan fotograferas. Läkarundersökningar kan bekräfta kvinnornas berättelser och i många fall finns släktingar och vänner som kan vittna om både fysiskt och psykiskt misshandel. Det är bevis, men i fallet mystiska ritualer finns varken dokumenterade skador, benrester eller något annat än just berättelser och teorier.

Enligt Eva Lundgren behövs inga tekniska bevis ínom "tolkningsvetenskaper". Det räcker att redogöra för sin forskningsprocess, kopplat till materialet och argumentera för valda analytiska grepp. Det låter som rena snömoset i mina öron.