Mest om män

När jag var gravid (för ett bra tag sen) var jag med i en snacklista på föräldranätet, som så många andra. Vi pratade om allt och ingenting i nio månader och de flesta av oss fortsatte på samma lista när barnen var födda. Då när vi diskuterat graviditet, förlossningar och ammning i sisådär tio-femtontusen inlägg kom en kille in på listan. Han presenterade sig, verkade vara en helt vanlig, trevlig kille som var mycket engagerad i sin nyfödda dotter. Men han avslutade med de legendariska orden; Jag hoppas att den här gruppen kommer att bli till stor glädje och nytta för oss alla!???!!! Vadå bli? Snacket hade funnits till i mer än tio månader och han betedde sig som om han invigde det!Karlar facsinerar mig. En stor del av min fritid går åt att studera män, framförallt deras förmåga att ta plats upphör aldrig att förvåna mig. Jag arbetade ihop med ett riktigt praktexemplar en gång i tiden. Han lade sig alltid i samtalen i fikarummet. Om vi så diskuterade knyppling eller vätebombstillverkning så skulle han alltid lägga sig i, avbryta och ge sin syn på saken. Ibland bröt han bara för att säga att det där visste han ingenting alls om och det hade aldrig intresserat honom. Jag älskar karlar, men jag förstår mig inte på dem.